Inom ramarna för projektet CHRISGAS, har Anders Baudin tillsammans med Sune Bengtsson, som är koordinator för projektet, medverkat i en studie om vad en sådan DME-anläggning i Växjö skulle innebära.
"Vi har tittat på hur tillgången på råvaror ser ut, kostnader för anläggningen och hur det skulle påverka arbetsmarknaden på orten."
I studien, som kallas VP16, kommer Anders Baudin och Sune Bengtsson fram till att tillgången på råvaror inom en 15 mils radie kring Växjö räcker till för att ersätta bränslet i den dieseldrivna yrkestrafiken i regionen.
"Min vision är att om tio år så går alla privatbilar på el och all yrkestrafik körs på lokalt producerad DME. Alla orter med liknande tillgång på skog som Växjö har samma möjligheter – och i Sverige är det tämligen många. Hela landet skulle kunna bli självförsörjande med kanske sex anläggningar", konstaterar Anders Baudin.
Han betonar vikten av att dra nytta av synergieffekter när anläggningar ska byggas.
"I anslutning till ett pappersbruk kan 20 procent räknas bort från produktionskostnaden av DME. Vid placering intill ett fjärrvärmeverk finns inga synergier gällande kostnader, men en biprodukt till DME är en lågvärdig spillvärme som värmeverket då kan ta hand om."
Vilka investeringar skulle det då krävas för att kunna bygga en anläggning och sätta igång produktionen?
"Fyra miljarder kronor räknar vi med att det kostar. Det är mycket pengar, men inga fantasisummor i de här sammanhangen", säger Anders Baudin, även om faktum kvarstår att hitta finansiärerna för att realisera visionen.
I Värnamo finns forsknings- och utvecklingscentret Växjö Värnamo Biomass Gasification Center, VVBGC. Förhoppningen är att där kunna bygga en DME-anläggning i liten skala, med produktion upp till cirka tio procent av en fullskalig anläggning. Syftet med en testproduktion är att kunna identifiera eventuella svårigheter och flaskhalsar i produktionsprocessen.
"Det har varit svårt att hitta finansiärer för en testproduktion eftersom det inte finns något vinstintresse", berättar Anders Baudin och ställer sig frågan om anläggningen inte egentligen borde bekostas av staten helt och hållet.
De positiva effekter på miljön som det skulle innebära om yrkestrafiken blev klimatneutral är uppenbar. Utöver det kan man räkna med en stor påverkan även på den lokala arbetsmarknaden, enligt Anders Baudins och Sune Bengtssons studie.
"550 till 750 jobb skulle följa med en fullskalig DME-anläggning", säger Anders Baudin.
Av dem skulle mellan 60 och 75 personer ha sysselsättning på verket. Övriga jobb följer med arbetet ute i bygderna, att samla in och frakta råmaterialet, och de mer indirekta arbetstillfällen, i butiker och skolor med mera, som följer med en hög sysselsättningsgrad.
"Skogarna kan komma att bli ett svenskt Klondike, en riktig guldgruva – inte minst för skogsägarna", säger Anders Baudin skämtsamt.
Med allvarligare ton slår han också fast att det innebär att anläggningarna måste ha de ekonomiska möjligheterna att hålla utländska eller andra intressenter med stora plånböcker stången.
"Vi får inte heller låta tiden rinna iväg. Om vi inte tar tillvara på möjligheterna med de lokala råvarorna och inhemska anläggningarna, kan exempelvis den engelska och tyska energisektorn se potentialen i de svenska skogarna, hinna före med direktförgasande DME-anläggningar och köpa upp mark eller material", varnar Anders Baudin.
"Man ska inte underskatta kraften i att vara först med sådant här – att bli placerad på kartan."
Anders Baudin ser fram emot nästa steg i processen: att arbeta med affärsutvecklingen för anläggningen i Växjö. För tillfället arbetar han dock inte alls med frågan.
"Tyvärr", konstaterar han kort.
Mellan välfyllda bokhyllor på sitt kontor, visar han däremot en rapport från sitt senaste uppdrag för FN:s europeiska ekonomikommission, UNECE – en gedigen samling sidor. Han ska strax iväg på en repetition med storbandet han spelar i men hinner berätta om konferensen i italienska Padova han ska delta i påföljande vecka.
"Den handlar om framtiden för svensk skogsnäring", berättar han.
Själv tror Anders Baudin att den framtiden är lysande men att det krävs en omställning i produktionen.
"Sågade trävaror går bra på grund av allt byggande. Pappersindustrin dalar däremot. Men", säger Anders Baudin och vågar sig på att sia om framtiden, "om 50 år sysslar pappersbruken bara till hälften med papper."
"Om man skulle ersätta all plastfiber som finns i kläder med träfiber, skulle all pappersmassa på den svenska marknaden gå åt", berättar han.
I framtiden kanske vi inte längre letar kantareller och lingon bland spretiga kvistar på marken i skogarna, utan tvärtom letar dyrbara grenar och stubbar bland tuvorna. Klart står i alla fall att det gröna guldet på allvar tagit upp kampen mot det svarta.
Jennie Rosander
